Är jag verkligen en bra människa?
Trots att jag håller saker hemligt för en massa, eller berättar sådant som dom vill veta? Fast jag mycke väl vet att det som jag håller hemligt inte behövs komma ut. Eller det som jag berättar är sådant som man måste få veta?
Och nej jag vill inte höra att jag är en bra kompis. För det hade varit lite ljug i det tyvärr. Vill även inte höra att jag behövs (om jag nu verkligen behöver det) eller hur mycke man gillar mig. Jag vill höra sanningen… Inte bara saker för att göra mig glad.
En annan sak… Någon som hört dom senaste låtarna som hamnat i min lista? Vet inte om det är ett bra tecken men jag känner igen mig i nästan alla. Men säg inte att jag är skum eller deppig för att jag gör det. Utan lyssna noga på texten så kommer ni förstå…
En tredje sak… Jag börjar fundera på om jag verkligen vill bli bagare. Men jag har bestämt att gå klart denna utbildningen och sen plugga vidare, antingen till bagare eller något annat. Något som verkligen har dragit mycke är faktiskt psykolg. På sätt och vis gillar jag att låta mina problem försvinna i andras problem. Kalla mig definitvt inte skadjeglad eller något sånt. Hade ni vetat allt som tynger mig tror jag ni hade förstått mig.
//Johanna
0 Svar till “Är jag verkligen?”